Det är många som någon gång under sitt liv uttryckt sin tillfälliga avsky mot löpbandet. Förr var uttryck som ”tortyrredskap” inte alls ovanligt. Det kanske ligger något djupare än vi tidigare anat i tortyruttrycket?
I början av 1800-talet designade en engelsk ingenjör vid namn Sir William Cubitt världens första löpband. Syftet med redskapet var att straffa och reformera Englands fångar. Förtvivlad över fångarnas sysslolösa och lata tillvaro vid fängelset i Bury St. Edmons, ansåg han att hård träning skulle hjälpa till att ”piska” (bokstavligen) de i form. Cubitts idéer var inte särskilt unika för en Viktoriansk England som ofta jämställde träning med en stark moralisk karaktär.
Det typiska Cubittlöpbandet roterade runt en horisontell axel, vilket krävde att fångarna skulle gå uppåt, mer likt en trampmaskin. De olyckliga fångarna fick ett horisontellt räcke att hålla i för att undvika att ramla ur. Lite human var han nog ändå, Sir Cubbit.
Fångarna gick på 24 stegplankor på ett stort paddelhjul och medan hjulet snurrade användes enkla växlar bestående av kugghjul för att pumpa ut vatten eller krossa korn. Därav namnet ”treadmill” (trampkvarn).
Tiden fångarna fick spendera på trampkvarnen varierade, det sägs att sex eller flera timmar om dagen var genomsnittet. Detta motsvarar att klättra, inte gå plant, utan klättra någonstans från 1,5 till 4,3 km. För att sätta det i perspektiv, skulle 4,3 km klättring ta dig ungefär halvvägs upp på Mount Everest.
Bildkälla: Mike Groom on Mt. Everest, arriving on the Balcony, May 10, 1996. Photo © Jon Krakauer – Summit på Everest, halvvägs upp
Oundvikligen ledde ansträngningen, i kombination med den undermåliga kosten bland Englands fångar, till en hel del allvarliga skador. År 1824 anammade en av New Yorks fängelsevakter, James Hardie, ”maskinen” för att tämja sina mest stökiga fångar. Så här beskriver han skapelsen; ”Det är dess monotona natur snarare än svårighetsgraden som gör den skräckinjagande”
Konstigt nog var löpbandet (trampkvarnen) tillåten i England fram till slutet av 1800-talet. Ganska snart blev det förbjudet eftersom det ansågs vara ett alldeles för grymt redskap.
Löpbandet i modern tid
Lyckligtvis gjorde löpbandet stor come back i början av 1970-talet, mycket tack vare Dr. Kenneth H. Cooper. Japp, du gissade rätt, mannen som gav oss Coopertestet och startade en träningsrevolution 1968 då han kom ut med sin bok ”Aerobics”. I boken skriver han bl.a. att i stort sett alla borde äga ett eget löpband (ref. till 1800-talets redskap) om de ville hålla sig friska och leva länge.
En entreprenör och mekanisk ingenjör från New Jersey vid namn William Staub, läste Coopers bok och upptäckte ett gap på marknaden. Det fanns inga billiga löpband för hemmabruk, han byggde ett och kallade det PaceMaster 600. Försäljningen gick över förväntan och löpbandet blev snabbt ett måste-ha-redskap för den moderna motionären.
Varumärket förblir ikoniskt än idag.
Som tur är har utvecklingen gått framåt och vi har mycket att tacka både Cooper och Staub för. Just idag kan vi stolt presentera två helt nya löpband, eller förresten, glöm det begreppet.
Vi kallar dem Technogym SKILLRUN TX 500 och SKILLRUN 7000.
Den blixtsnabba teknologiska utvecklingen har gjort att vi idag kan erbjuda en rad olika löpband som är långt ifrån 1800-talets tortyrredskap, faktiskt även långt ifrån 70-talets löpband. Idag erbjuder vi träningsupplevelser utöver det vanliga med fokus på ett friktionsfritt samspel mellan design, teknologi och känsla.
